Mysteriet med den mystiska mannen Del 3

Haba hena! vad sägs om att läsa Del 3 av Mysteriet med den mystiska mannen.

När Johanna slutat gråta, titade hon runt i Ladans övervåning. Dom andra började också titta runt lite. det ända som fanns där var hö och spindelnät. Men det var något som rörde sig i höet. Dom gick fram och kollade. Dom såg en ände på ett rep. Dom började gräva med händerna i höet. Snart såg dom att det var David och Jonatan som låg fast böndna under höet. Troy, Josefine, Erik och Johanna började knyta upp repen, och tog bort munkaveln som dom hade för mun.

- Vad hände? Frågade Troy.

- Det var en mystisk man som jagade oss till stegen, sedan så var han fyra styckna, och när vi skulla springa upp för stegen, var det en av männen som tog tag i våra ben och drog ner oss. Han satte på oss munkavlarna och sedan repen, och så bar han upp oss hit, och lade en massa hö över oss, svarade David.

-Var det bara en av männen som gjorde det? Frågade Troy.

- Ja, men det konstiga var att dom andra gjorde likadant, och så vart det fyra av oss också, svarade Jonatan.

- Samma sak hände med oss, sa Erik.

- Kom, nu letar vi efter Lex, sa Johanna.

Dom gick ner från stegen. Dom gick en bit mot dörren och såg Lex stå där och prata med mannen.

- Lex! ropade Johanna glatt.

Dom sprang mot varandra och kramades och pussades.

- AAHH!!! Mannen, Skrek Jonatan och David.

- han är ofarlig, sa Lex.

- VA!!! Skrek alla på samma gång.

- Han rövade bort oss, sa Jonatan.

- ja det vet jag väll, sa Lex

- Men det var bara för att han ville hämnas på alla som har tagit hans gård från honom, fortsatte Lex.

- Men det har väll inte vi gjort, sa David.

- Nä men han tycker att alla männinskor borde få, efter som att alla är dumma någon gång, sa Lex.

- Jag ber hämskt mycket om ursäkt, sa mannen.

- jag ska göra allt jag kan, för att gottgöra er, fortsatte han.

- Okej, men först måste du berätta, hur du gjorde det där med att du var flera styckna, sa Lex.

- Det är änkelt, speglar så klart, sa mannen med ett leende på läpparna.

Rästen av helgen blev en lyckad klassresa.

THE END

PS. Den här sagan har jag hittat på själv

//Bellahoudin

Mysteriet med den mystiska mannen Del 2

Haba hena! Här kommer del 2 av Mysteriet med den mystiska mannen

När dom hade kommit in i ladan tände dom ficklamporna, dom lyste på väggar, tak och golv. Allting var tyst och stilla, men när Johanna, riktade ficklampan i ett hörn i taket, och såg ett jätte stort spindelnät, med två stora spindlar skrek hon till.

- Vad är det? frågade Lex.

- Det är två stora spindlar i taket, jag hatar spindlar! sa Johanna.

- spindlar är inte farliga, specielt inte de där, sa Lex och tittade upp mot spindlarna.

- Jag vet, men dom är ju så äckliga, sa Johanna.

- Jag håller Med, sa Josefine.

- Kom så fortsätter vi, sa Erik

Dom började gå. När dom hade gått ett tag så hörde dom något som rörde sig bakom dom. Dom vände sig snabbt om, och såg en man, med en svart hatt, svart rock, svarta skor och vitt hår. dom kollade på hans ansikte och såg ett skrynkligt, gammalt och läskigt ansikte. Dom skrek och började springa. När dom hade sprungit en bit kom dom till stegen till övervåningen. Dom tittade bakåt och såg att mannen var borta.

- var är han? Frågade Johanna oroligt.

- Jag vet inte, svarade Troy.

- Ni då, vet ni vart han är? frågade hon dom andra.

- Näe, svarade dom i kör.

Plötsligt, hörde dom något från övervåningen. Men dom vågade inte gå upp och kolla vad det var. När Josefine vände sig om så såg hon mannen igen. Hon vart rädd och tryckte sig mot Erik. Och när Johanna tittade till vänster av dom såg hon mannen. Hon tryckte sig nära Lex, som tittade åt höger och såg mannen. Erik och Troy tittade framåt, och dom såg mannen. Men det konstiga var att ingen släppte bliken i från mannen, men han flyttade sig inte. När Lex och dom andra tittade runt i rummet såg dom att det var fyra likadana män. Sedan tittade dom uppåt, det var ingen där. En efter en sprang dom upp, men en av de fyra männen fick tag i Lex ben, efter som att det var han som gick sist.

- Lex!!! ropade Johanna, när hon såg vad som hände.

Hon började klättra ner, men Troy stoppade henne.

- Vi kan inte rädda honom just nu, sa Troy.

- vi måste komma i säkerhet först, sa Josefine.

Hon klättrade upp igen, och började gråta i Troys famn.

Fortsättning följer

//Bellahoudin

 

 

 

Mysteriet med den mystiska mannen

Haba hena. Nu ska jag berätta ensaga för er. Mysteriet med den mystiska mannen.

Det var en gång Fem tonåringar som hette Lex, Troy, Erik, Johanna och Josefine. Josefine och Troy var Johannas storasyskon. Dom var alla femton, utom Johanna som var fjorton. Hon var lite avundsjuk på josefine, för hon var ihop med Erik, Fast det var inte för att hon hade Erik, det var bara för att Josefine hade en kille, och inte hon. Hon var nämligen lite små kär i Lex. Men han hade redan en tjej, Så det var omäjligt för dom att bli ihop, om inte han eller hon dumpar den andre.

Allting började när dom skulle kampa med klassen. Deras klass bestod av nior och åttor. så dom gick alla i samma klass. En kille som hette Albin. var klassens stödigaste elev. han retade alla i klassen. Till och med niorna. Men det var två persioner han aldrig bråkade med. Det var Johanna och Lex. Han retade aldrig Lex, för att en gång när han hade bråkat med Lex så slog Lex honom så hårt att näsbenet bröts, Lex fick självklart skäll av Albins föräldrar, och rektorn såklart. Men han tyckte det var värt det. Specielt det där när han berättade varför han slog honom. Då sa Albins pappa och mamma att Albin fick utegångsförbud och ingen tv eller dator i tre veckor, framför hela klassen. Johanna hade aldrig blivit retad av honom.

När dom kommit fram till stället som dom skulle kampa på så sprang alla ut från den blåa skolbussen. Alla slängde sedan all sin pakning på gräset. Dom skulle kampa vid en gammal och övergiven lada. De flästa av eleverna sprang in och kollade i ladan. Men Albin satte sig på en sten en bit bort. Han tog fram sin serie tidning, en coca-kola och en chipspåse. Godis var nämligen tillåtet, eftersom att det var fredag. Dom skulle kampa där hela hälgen och åka hem på söndag kväll. Lex, Johanna, josefine, Troy och Erik satte sig runt eldstaden. Josefine och erik satt så klart bredvid varandra och hånglade. men när deras fröken Karin kom sa hon:              

- Lägg av med det där genast, annars blir det kvarsittning. med en alvarlig bild.           

Erik och josefine slutade med ett flin på läpparna. Lex, Johanna och Troy började skratta åt dom.

- Har inte ni sakt att ingenting fick komma mellan erat hångel, retades Troy.

- Ha, ha, ha, väldigt roligt Troy, sa Josefine.

- Men ni har ju faktiskt sakt det, sa Johanna.

- ja, ja, jag bryr mig inte ändå, sa Josefine, för att avsluta detta sjafs.

Efter en stund kom Albin fram till dom.

- Johanna kan jag få prata lite med dig? Frågade han.

- Visst, sa Johanna osäkert.

Albin tittade på Lex som gav honom en arg blick. Johanna och Albin gick en bit bort.

- jag undrar om du vill bli ihop med mig?

- Jag vet inte, jag är liksom kär i en annan, svarade Johanna.

- Vem är det, berätta så att jag kan spöa upp honom, sa Albin argt.

- Om du gör det så kommer det inte bli kul för din näsa, sa Johanna.

- Vad snackar du… Började Albin.

Sedan vände han sig om och kollade på Lex, som satt och brött sönder pinnar.

- Är det Lex du är kär i? Frågade Albin.

Johanna nickade sedan sa hon:

- Men om du brättar det så är du dödens.

- Visst, sa Albin med en ledsen röst.

Johanna kollade på honom när han gick och satte sig på stenen igen, sedan gick hon tillbaks till dom andra.

- Vad ville han? Frågade Lex.

- Ingenting, svarade Johanna.

- Något ville han väll, envisades Lex.

- Okej, han frågade om vi kunde bli ihop, sa Johanna.

- VA, skrek alla på en gång.

- Ni får inte reta honom för det, och ni får inte säga något till någon, sa Johanna.

- Okej, sa dom andra.

Helt plöttsligt hörde dom skrik från ladan. Dom ställde sig snabbt upp och kollade mot ladan. Snart sprang alla elever ut från ladan skräckslagna. Dom sprang och ställde sig bakom Karin.  En del tjejer sprang och gömmde sig bakom Lex.

- Vad är det? Frågade Lex.

- Det var en man som tog Jonatan och David. Och bara försvann, som ett spöke, sa En tjej som hette Sara väldigt skräckslagen.

Lex som tittade på henne såg att hon grätt. Han satte sig ner med Sara och kramade om henne. Det kommer att bli bra, sa han för att trösta henne.

När alla hade lugnat ner sig och karin hade fått reda på vad som hade hänt, sa hon åt alla att sätta sig vid brasan som Erik hade tänt. När alla satt sig ner, tog hon fram klasslistan. Hon började ropa upp namn efter namn, men när hon kom till Jonatan och David, så var det ingen som svarade.

- Dom är fångade av den mystiska mannen, sa Sara, och började gråta igen.

Lex som satt bredvid henne lade armarna om henne. När dom hade suttit där en stund, reste sig Lex, och gick till sin väska, han tog fram en ficklampa, och sedan började han gå mot ladan. Johanna sprang fram till honom.

- Var ska du? frågade hon.

- In i ladan och leta efter Jonatan och David, svarade Lex.

- men… Började Johanna.

Hon sa inget mer utan sträckte på sig och pussade Lex på munnen, sedan gick hon tillbaka, men hon hann inte så långt innan lex tog tag i hennes hand och drog tillbaks henne mot sig, och pussade henne en lång stund.

- Sluta genast med det där, sa Karin.

Men dom lyssnade inte. När dom slutade sprang Johanna och hämtade sin ficklampa, när hon kom tillbaks sa hon:

- Jag följer med dig.

- Okej, men håll dig nära mig.

När dom började gå så kom Josefine, Troy och Erik springande.

- Johanna går inte in där utan oss, och inte du heller, sa Josefine och kollade på Lex.

Fortsättning följer 

//Bellahoudin