Mysteriet med den mystiska mannen Del 2

Haba hena! Här kommer del 2 av Mysteriet med den mystiska mannen

När dom hade kommit in i ladan tände dom ficklamporna, dom lyste på väggar, tak och golv. Allting var tyst och stilla, men när Johanna, riktade ficklampan i ett hörn i taket, och såg ett jätte stort spindelnät, med två stora spindlar skrek hon till.

- Vad är det? frågade Lex.

- Det är två stora spindlar i taket, jag hatar spindlar! sa Johanna.

- spindlar är inte farliga, specielt inte de där, sa Lex och tittade upp mot spindlarna.

- Jag vet, men dom är ju så äckliga, sa Johanna.

- Jag håller Med, sa Josefine.

- Kom så fortsätter vi, sa Erik

Dom började gå. När dom hade gått ett tag så hörde dom något som rörde sig bakom dom. Dom vände sig snabbt om, och såg en man, med en svart hatt, svart rock, svarta skor och vitt hår. dom kollade på hans ansikte och såg ett skrynkligt, gammalt och läskigt ansikte. Dom skrek och började springa. När dom hade sprungit en bit kom dom till stegen till övervåningen. Dom tittade bakåt och såg att mannen var borta.

- var är han? Frågade Johanna oroligt.

- Jag vet inte, svarade Troy.

- Ni då, vet ni vart han är? frågade hon dom andra.

- Näe, svarade dom i kör.

Plötsligt, hörde dom något från övervåningen. Men dom vågade inte gå upp och kolla vad det var. När Josefine vände sig om så såg hon mannen igen. Hon vart rädd och tryckte sig mot Erik. Och när Johanna tittade till vänster av dom såg hon mannen. Hon tryckte sig nära Lex, som tittade åt höger och såg mannen. Erik och Troy tittade framåt, och dom såg mannen. Men det konstiga var att ingen släppte bliken i från mannen, men han flyttade sig inte. När Lex och dom andra tittade runt i rummet såg dom att det var fyra likadana män. Sedan tittade dom uppåt, det var ingen där. En efter en sprang dom upp, men en av de fyra männen fick tag i Lex ben, efter som att det var han som gick sist.

- Lex!!! ropade Johanna, när hon såg vad som hände.

Hon började klättra ner, men Troy stoppade henne.

- Vi kan inte rädda honom just nu, sa Troy.

- vi måste komma i säkerhet först, sa Josefine.

Hon klättrade upp igen, och började gråta i Troys famn.

Fortsättning följer

//Bellahoudin